Burkar med skoter (- minnen)

EN DEL SAKER som vi upplever som barn finns alltid inom oss, medan andra faller ner i glömskans burkar. Möjligtvis kan en sak, en doft eller en person vi möter upp få oss att skruva upp locket och börja minnas.

   Jag har ett kluvet förhållande till doften av skoterbränsle. När någon kommer in i huset där hemma med skoterkläder fulla av bensinångor vill jag helst att de får hänga ute och dofta av sig.
   Men när jag själv sitter på en skoter eller en släde ute på en led i skogen är upplevelsen en helt annan. 

Då förflyttas jag många år bakåt i tiden till ett fjäll i Hemavantrakten. Där sitter jag i en släde, i en lång skoterkaravan på en led upp genom den vindpinade björkskogen. Jag är där med min familj och mina kusiners familjer. Väl uppe på fjället, innan maten dukas upp så grävs den längsta snösoffa som tänkas kan för att alla madrasser och renskinn ska få plats. 

Några skoterturer i fjällvärlden vet jag inte om det blir igen, där vill jag nog helst gå på tur med skidor. Men kring Kalvträsk eller som bilden ovan på Fäbodträsket, kör eller åker jag gärna skoter för att umgås med familjen.