På pass vid olika val

SOM ALLA VET är det många val man förväntas göra idag. Allt från försäkringar och pensionssparande till elbolag och skolor. För att inte tala om hur villrådig man kan känna sig när det gäller inköp till hushållet. (Blir disken renare för att maskinen kostar tusen kronor mer.)

Friheten att få välja upplevs av de flesta som ett stressmoment. I forskningsstudier har det visat sig att när det finns för många alternativ gör det istället att vi blir passiva och låter bli att välja över huvud taget. 

Men liksom bilden ovan visar det sig oftast att de olika vägvalen ändå leder mot samma slutsats, 

d v s allting kostar...

En valfråga

Den som promenerat eller sprungit längs vägarna i Kalvträsk har nog ställts inför dilemmat - när ska jag vända?  Fast den egentliga frågan man ställer är förmodligen; hur långt orkar jag, vägen tillbaka är lika lång även om det inte alltid känns så.

Eftersom det inte funnits någon naturlig "runda"har man dessutom ställts inför valtet om man ska vända näsan mot Åsträsk, Avaberg eller Hemmingen.

Men nu är detta inte längre enda möjligheten. Nu med den nya vägslingan från Kvarn och längs med Kalvträsket blir det en helt ny fråga:

- Ska jag ta höger eller vänstervarv! ...eller som min svärfar skulle ha sagt:
       önsch eller önschönsch (med eller motsols)

Burkar med skoter (- minnen)

EN DEL SAKER som vi upplever som barn finns alltid inom oss, medan andra faller ner i glömskans burkar. Möjligtvis kan en sak, en doft eller en person vi möter upp få oss att skruva upp locket och börja minnas.

   Jag har ett kluvet förhållande till doften av skoterbränsle. När någon kommer in i huset där hemma med skoterkläder fulla av bensinångor vill jag helst att de får hänga ute och dofta av sig.
   Men när jag själv sitter på en skoter eller en släde ute på en led i skogen är upplevelsen en helt annan. 

Då förflyttas jag många år bakåt i tiden till ett fjäll i Hemavantrakten. Där sitter jag i en släde, i en lång skoterkaravan på en led upp genom den vindpinade björkskogen. Jag är där med min familj och mina kusiners familjer. Väl uppe på fjället, innan maten dukas upp så grävs den längsta snösoffa som tänkas kan för att alla madrasser och renskinn ska få plats. 

Några skoterturer i fjällvärlden vet jag inte om det blir igen, där vill jag nog helst gå på tur med skidor. Men kring Kalvträsk eller som bilden ovan på Fäbodträsket, kör eller åker jag gärna skoter för att umgås med familjen.

Underbara elljusspår!

HÄR KAN JAG FLÅSA runt i alla mina tempon.... och här finns också alla möjligheter att lura sig själv om man inte är vaken. För när man tagit sig ett varv runt och kommer upp bakom kyrkan helt utpumpad av lite bakahala skidor, då har man två val att välja på;
    Det ena är att stå kvar på samma spår och följa den lugna utförsbacken tillbaka till målet (dvs, sluta åka för denna gång) eller, så kan man kasta sig till vänster utför den häftigare backen för att plåga sig ännu ett varv.
    Ibland kan man t o m känna att hjärnan (lungorna) har ställt in sig på att det får det räcka för den här gången, men när man kommer fram till vägvalet känner man hur benen tar över, de kliver åt vänster och vips så blev det ett tredje, eller fjärde varv i alla fall. Backen utför går alltid bra och biten därefter är man tillfälligt återhämtad, men sen blir det tyngre igen.
    Men skylten på bilden ovan har fått bli en slags uppmuntrande coach som står i spåret. Den där som hejar på och peppar en att fortsätta ta i fastän musklerna känns trötta.
 
Här finns numera ingen lista där jag kan skriva mitt namn, tack och lov, för då måste jag ju stanna av. För mig känns det som att välbefinnandet av att ha rört sig är själva vinsten och den hämtar jag ut varje gång jag gjort en tur.

Fotnot: för den som undrar så vill jag påpeka att jag inte har vandaliserat den riktiga skylten och uttrycket "äger fett" syftar på att något är väldigt bra.

Kvinnodagen

Eftersom den 8 mars är utvald som den internationella kvinnodagen vill jag idag med mig i skuggan hylla alla er kvinnor som verkar här och omkring byn.

Lillselet

Brukar kalla den här tiden på året för den femte årstiden, vårvintern, och många gånger är det just i de här trakterna som vi trivs bäst då. Det har genom åren varit många turer på skidor eller skoter längs sjöar och myrar. 

Den här dagen körde vi längst ut på en av de vackra sandåsarna för att stanna till vid Lillselets vindskydd och njuta av nystekta mackor ur mack-järnen.  

Tjenstefrimärke 10 öre till salu

Mycket av det som skrivs här på bloggen kommer att utgå från foton som jag tagit, men jag tänker också ta hjälp av andra för att ge den ett innehåll. Den här gången var  det någon som "googlade" på ordet Kalfträsk och det ledde till ett vackert frimärke som poststämplats i Kalfträsk år 1911. För den som är intresserad så är det till salu på Tradera för 50 kronor. 

I fäders spår mot framtiden

Det känns lite märkligt att starta en blogg om en by när media just har släppt den tragiska nyheten att traktens sista viktiga näring varslar samtliga anställda. Kanske finns det ett samband, men det som framför allt fick igång mina tankar var liksom så många gånger tidigare, en skidtur. Tänker aldrig så bra som när jag cyklar, går eller åker skidor.

Den här gången gick tankarna kring fascinationen över att en ung vänlig själ ägnat sin fritid till att dra upp ett skidspår längs elljusslingan i byn. Det är naturligtvis inte första gången det görs. Men det är just sådana insatser som byn kommer att behöva även i framtiden och dessa vill jag gärna vara med om att lyfta fram genom att skriva om dem här på bloggen Kalfträsk.

Jag är absolut ingen Morgan Boman när det kommer till skrivande eller någon Conny Lundström i fotografering. Men jag hoppas ändå på att kunna bidra med något för Kalvträsk och dess framtid.