När våren kommer för fort

För en vårvintermänniska som mig är det alltid tufft med den snabba omställningen från ett vitt snölandskap till en grå barmark. Hade lyckan att befinna mig i fjällen förra helgen och där var det gott om den vita varan. Kunde nyttja den till att både åka skidor utförs och "slättförs". Väl hemma vid kusten var det åter snöfattigt och folk är ute och räfsar. Men det var härligt att komma upp till Kalvträsk i helgen för här ligger det kvar en hel del snö i skuggiga partier av skogen. Lite fjällkänsla återfann sig också då jag fick se renarna springa iväg ut på isen som fortfarande täcker sjön.

En stor dag för Kalvträsk

Idag är det dags för officiell invigning av både vandringsleder och servicebyggnaden vid Kvarndammen. Det har varit imponerande att se hur arbetet skötts av folket här i byn. Några har gjort mindre insatser medan andra har ägnat otalet timmar åt projekten. 

Förutom att locka hit turister från när och fjärran så tror jag också på en annan viktig målgrupp - barnen!

Jag hoppas verkligen att det finns en framtid för bygden där barn och barnbarn till den äldre generationen här i byn känner för att tillbringa sin fritid här. Detta kanske även gör att man på ålderns höst vill "tillbaka till byn" för att bo här permanent.

Försenat inlägg

Det var lite problem med uppkopplingen en period så den kväll vi satt ute och njöt av dessa underbara våfflor i Kalvträsk gick det inte publicera. Som ni säkert förstår så gjorde det inte våfflorna sämre, men nu gör jag ett nytt försök.

Ett äpple om dagen ...

Men hur klarar sig magen om det är fem om dagen under en intensiv period. Det vore ju bra om man kunde bygga upp det "braiga" i magen och utnyttja detta när det inte äts lika många äpplen. För jag har, saftat, torkat, bakat och fryst in men ändå tvingats köra bort flera lass med skottkärran. Kan hända att man inte får uppleva ett äppelår som detta på ett tag, men vi fick höra rykten om ett musteri i närheten, så det måste vi kolla upp till ett annat år.

Dammat av stuga och blogg

Så här i mitten av juli har det blivit dags att njuta av sommaren här i Kalvträsk. Samtidigt som vi städar inne och röjer undan ute på tomten känns det som ett bra läge att även damma av bloggen och vädra några tankar. 

Mitt dilemma är precis som tidigare att jag vill vara både i stan, ute vid havet och här i Kalvträsk. Men i år har jag redan hunnit med lite av varje och till skillnad från tidigare år har det inte känts lika slitigt att lämna någon av mina favoritplatser. Jag har dessutom blivit bättre på att snabbt landa på det "nya” stället och leva efter något slags Carpe diem-känsla. 

Har idag rivit ner den gamla gung-ställningen som sattes upp när de äldsta barnen var små. Minns mycket väl när vi byggde den och hur vi fick såga av benen eftersom de blev på tok för höga till en början. De har även kapats av senare eftersom träet längst ner har murknat. Sista åren har den stått kvar som ett gammalt monument från en svunnen epok, likt Kockumskranarna i Malmö brukar min man säga. Den var så långt ifrån en EU-godkänd lekparksutrustning man kan komma. Fick ett starkt bevis på hur snabbt åren springer iväg och kände mig plötsligt lika gammal som den mossiga tvärslån jag lyfte upp på släpen. Fast det är klart, vi använde oss ju inte av impregnerat virke…..

Gubben på lådan

När jag planterade påskarrangemanget häromdan kunde jag inte låta bli att tänka på hur trälådan en gång sett ut när den var nygjord. Jag såg framför mig hur någon hade som arbetsuppgift att måla dit bokstäverna med hjälp av schabloner och hur någon annan sedan fyllde lådan med.... ja vad? Jag funderar länge på vad för slags vara som kan ha transporterats i denna låda, hela vägen från Motala till Kalvträsk. Eftersom vi hittat den i ett gammalt affärsmagasin ligger det nära till hands att tänka på att det just var något som skulle säljas till kunderna i byn. 

När jag satt mig ner vid datorn för att skriva om det här kan jag inte låta bli att bara för skoj skull "googla" på Eric Bengtson i Motala. Förhoppningen om att hitta något är mycket liten och till att börja med visar det bara länkar till personer på eniro eller facebook, vilket knappast lär leda till någon information om den gamla lådan. Men när jag kommer till förslag på bilder så dyker det upp något intressant. Eric Bengtsson Motala, född den 27 november i Pjätteryd och det står att han var Grosshandlare.

Om det var han som någon gång för hundra år sedan såg till att just denna låda hamnade i Kalvträsk och nu pryder vår entré, kommer jag aldrig att få svar på. Men det är rätt häftigt att som amatörmässig historieforskare få stanna till vid gamla ting och fundera på dess förehavanden.

Limpan "Bäst efter"

För att spinna vidare på förra inlägget om hur tiden rusar iväg, kommer nu historien om brödet bakat på alldeles för gammalt mjöl och annat plock...

Ja, så blir det när man städar skafferiet och upptäcker att rågsikten har passerat bäst-före-datum (med råge...), men är alldeles för snål för att bara kasta bort det. Dessutom fyndade jag fyra påbörjade påsar med hasselnötter och längst ner i lådan en påse torkade aprikoser.

Receptet jag använde som grund var en variant av filmjölkslimpa och jag blandade upp den gamla rågsikten med vetemjöl och graham, men som pricken över i't erkänner jag ändå att filmjölkens datum gått fem dagar över tiden.

Om någon undrar hur det smakade så kan jag berätta att det fick klart godkänt av familjen och uppmaningen om att gärna baka mer. Problemet är att jag inte har helt koll på vilka mjölmängder jag tillsatte, men då får det bli en annan variant på temat för ännu finns det kvar gammalt mjöl.

Det milda vårvädret försvann lika snabbt som mina små påskliljor vissnade, men när det även vräkte ner snö igen och det åter kändes som vinter kändes det helt rätt att fylla vasen med vita tulpaner istället.