En doft som jag riktigt längtar efter när det blir sommar är den av nyslaget hö som precis börjat torka. När jag har turen att få uppleva den förflyttas jag fyrtio år bakåt i tiden och sitter uppe på ett hölass . Vi åker på en slingrig grusväg, det är jag och mina kusiner och de torra grässtråna kliar härligt mot ryggen när vi lägger oss ner. Innan farfar kör upp på "lagårdsvin" får vi hjälp att klättra ner. Där uppe kopplar man kättingarna som lagts runt lasset till någon form av skrämmande maskin som högljudd drar av lasset så det förflyttar sig till det stora utrymme där allt hö snart ska rymmas. I bakgrunden hörs även höfläktens brummande. Jag minns allt detta som både vansinnigt roligt samtidigt som det var lite spännande.
Just nu sitter jag här i Kalvträsk med näsan i vädret och bara njuter av doften och det underbara sommarvädret.
